Även om LTE-A enligt Release 10 når högre spektral effektivitet jämfört med tidigare versioner av LTE, kan inte den maximala hastigheten av 1 Gbps som krävs av IMT-Advanced för 4G mobilnät nås genom att använda konventionella frekvensband med bredd upp till 20 MHz. För att uppfylla kravet måste bandbredden ökas. Därför slår LTE-A samman radioresurserna över flera band (bärare) för att genom detta utföra parallell överföring till en UE. Detta tillvägagångssätt kallas bärvågsaggregering (bärvågsammanlänkning). Denna teknik är en förbättring av DC som används i UMTS där dock bara upp till två bärare kan slås samman. I LTE-A betecknas varje bärare som används för dataöverföring en komponentbärare. LTE-A gör det möjligt att i en sändning använda upp till fem komponentbärare i nedlänk respektive fem i upplänk. Det resulterar i bandbreddanvändning på upp till 100 MHz. I både nedlänk och upplänk, betecknas en komponent som primär komponent, alla andra är sekundära komponenter. Detta betyder, att varje UE måste ha en primär komponent och inga eller flera (upp till fyra) sekundära komponenter. Den primära komponenten används för permanent signalering i viloläge (detta åstadkommer sparläge för batteri då datakommunikation uteblir). De sekundära komponenterna utnyttjas för att öka bandbredden för datakommunikation, men inte för signalering i viloläge. Tilldelning av primära och sekundära komponenter är specifikt för varje UE, det vill säga den kan variera från UE till UE.
Det finns ingen anledning att intilliggande bärare ska tilldelas till en UE. Tre typer av bärarsammanläggningar (aggregeringar) är aktiverade som visas i figur 26:
Samtliga UE med bärvågsaggregeringsstöd kan komma åt alla komponenter parallellt. Om en UE inte stöder bärvågsaggregering, kan varje bärvåg komma individuellt på ett konventionellt LTE-sätt för att säkerställa kompatibilitet bakåt.
Bärvågsaggregering som är tillgänglig för TDD- samt för FDD-läge med samma mode måste tillämpas för alla komponenter som används av en UE. Dessutom måste samma konfiguration av upplänk- och nedlänkdelramar hållas för TDD medan konfigurering av särskilda underramar kan vara olika för enskilda komponenter.